Jag är head over heals-kär och nu ska vi bli sambos – fantastiskt härligt!
Men vad innebär det att bo ihop?
Att flytta ihop innebär bland annat att vakna upp bredvid någon med morgonandedräkt
all the time,som är rufsig i håret och vill bestämma var blomkrukorna skall stå,eller vart
alla hans gamla lp skivor skall stå..eller..alla hans 5000 dvd filmer...placherna...
"Att vara sambo liknar äktenskapet men lagen ger inte sambor samma rättsliga skydd"
.. Jahaaaa
Här är de största skillnaderna.
Sambor:
* Ärver inte varandra.
* Är inte underhållsskyldiga gentemot varandra.
* Är inte självklart förmånstagare till varandras livförsäkringar.
* Har rätt att begära bodelning enbart av gemensam bostad och bohag.
Eat och be eaten ja.. Jag tycker det är OK att ta för sig, men inte genom att köra över andra.
Man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Jag sätter inte ALLA föra mig själv, men jag sätter inte heller mig själv före ALLA
Skall det vara så förbannat svårt att bo ihop
eller det kanske är själva omställningen man fasar för.
När man bor själv under en längre tid så finner man sina vanor och rutiner, fast i början av den ofrivilliga ensamheten som kom över mig höll på att få mig att bli galen..Jag halv, som människa..,näääeeee..
När mitt ex lämnade mig t.ex fick jag ju psykosen av de största..
Han tok- länsade "vårt" hem när jag jobbade natt och förvarnade mig inte.
När jag satte nyckeln i dörren på morgonen var ALLT borta...,
Med mitt förflutna så har det blivit allt svårare när människor valsar igenom kapitel i mitt liv.
Jag har lärt mig "tro den värsta" om utomstående ganska lagom....
Vissa personer var det aldrig meningen som skulle följa mig till mitt sista andetag.
De kom in i mitt liv för att jag behövde "någon just då" Ingen är fulländad – allra minst jag.
Vi börjar upptäcka saker hos den andre som vi inte sett tidigare.
Hoppsan då!
Det kan handla om enkla saker som att jag INTE släcker lampan efter mig på toan,vilket han alltid gör....
Dessa vanor gör att man/jag känner mig hemma och trygg , för då ser jag vart toan är när jag mitt i natten
ska krångla mig genom köket & data hallen samt INTE kliva på en ilsken rabies dreglandes hund som ligger någonstans mellan hallen & toa dörren och sover.....
Oftast är vanorna omedvetna och upplevs som självklara för mig.
I sitt hem är man drottning och jag har lätt att känna mig kränkt om någon säger något negativt om hur jag har det eller borde ha det. När sedan någon "annan" dyker upp och ska vara med och bestämma och ha åsikter om "var skåpet skall stå" så blir man ju självklart störd, kanske irriterad ....
Flytta ihop till den enas bostad är en stor omställning som kräver mycken uppoffring
och lyhördhet från båda parter. "du får packa tandborsten och flytta hit”
För den som flyttar in är det nog så besvärligt att komma till ett redan etablerat hem där alla
"blomkrukorna" redan står på plats. Att ha åsikter om möbleringen och andra praktiska saker är svårt.
Allt finns ju här hemma redan...Det luktar Mia,det Är Mia..Jag har redan smort in lägenheten med Mia!!!
Men ..Vi har redan kommit överrens om att köpa nya köks möbler..TILLSAMMANS!!!
Samtidigt är det då man börjar lära känna varandra i vardagen på riktigt..
Kärleken och relationen prövas.
Jag är livrädd att "vardagen" kommer att ta över,att vi kommer på oss själva med att vi sitter framför varsin dator kvällarna igenom..pratar knappt med varandra..tittar inte på tv- tillsammans,har olika sovrutiner..
Jaa. att vi glider i från varandra & helt plötsligt har blivit..KOMBO!!!
På lite längre sikt är det vardagslivet som måste fungera för att vi skall trivas.
Jaaa..man MÅSTE Välkomna störningen!
Det tar tid att ställa om sig och att det faktiskt är rätt kul åxå.
Jaaaa. Tydligen är det så. Att jag ska bli sambo
Det är ett rätt stort steg i ett förhållande.
Något vi har pratat om ett tag och nu bestämde vi oss för att vi vill flytta ihop.
Det börjar "pirra " i kroppen!!!
