Har sådan fruktansvärd ångest..Står inte ut..

Var & badade med mina töser i dag....vi åt vattenmelon ..glass & pannkakor...












Men jag är inte lycklig....glad...happyfeelings... ...känner mig tom...sorgsen... Börjar tro att  jag går igenom något stort och jobbigt igen..Något som jag inte kommer att orka ännu en gång till...Jag kämpar mig igenom dagen som för mig är as jobbig...så fort jag känner att "det kommer" så försöker jag stoppa det...Jag orkar inte må dåligt..Orkar inte ...Mår illa...dålig i magen...allt bara snurrar....sover dåligt ...sover tungt mitt på dagen i soffan...bara slocknar in......hårbotten kliar...knät värker..rygg & nacke värker..vikten bara ökar & jag har ingen som helst lust till att andas...lider av nedstämdhet, en enorm stor känsla av meningslöshet .....VET att jag MÅSTE försonas med de känslor och händelser som ligger till grund för att jag  mår dåligt.Jag är sårbar och kraftfulla delar av mig behöver trygghet och uppmärksamhet under en längre tidsrymd för att kunna komma upp till ytan...så jag kan andas igen...Men vem kan trösta knyttet??
Psykofarmaka är ett viktigt redskap för att klara vardagen men medicinerna ger inga insikter i sig själva och löser inte upp de bakomliggande problemen. Många behöver  ta medicin för att överleva, ialla fall jag...för att orka .......hum...

Orkar just nu inte ens hålla hemmet oki...disk står..överallt...

Ja...jag är på väg ner i en ny depression ....


Jag vet inte hur det här slutar..



Pete har jag inte varken sett eller hört nåt utav sedan  i fredags ...
5 dagar sedan nu..hum...Hade han varit kär eller känt nåt för mig så hade han hört av sig
på ett eller annat sätt....Skit samma...skit samma...skit samma....faaan...olustigt....
Även om han hade varit här så skulle jag ändå känna mig ensam..