Ok!!

Nu har jag verkligen satt mig ner & läst alla mail & brev & Info från allahanda idiotbyråkrater..
F-kassan har gjort FEL & ska åtgärda detta omgående....  TACK!!!!

Kronis har felagtigt dragit pengar från mig då de INTE har uppmärksammat att jag inte fick en hel sjukpenning denna gång....

Hur harde tänkt att 4000 ska räcka till hyra & hushåll???

Hum...Det t.o.m. fattades 22.50 till hyran....hoppas jag INTE blir vräkt för ynka 22.50???


Säger bara ...

FYYYY FAAAAN för att Va utbränd, psykisgt sjuk & ha GRAV- ADHD på det...
Jag fattar INTE hur jag orkar med mig själv?????
Åh, så härligt, det finns inget som går upp mot en fin depression!
Vad hade hänt med mig om jag inte blivit sjukskriven? Hade jag varit mindre sjuk då? Självklart inte.



Det är inget man väljer och det är sannerligen en erfarenhet jag
kunnat va utan. Jag var så fokuserad på att arbeta att jag... Om någon tror att jag blev glad över att bli sjukskriven... Åh, nej...nej. Jag skämdes som en hund, FORTFARANDE!!
Törs knappt gå utanför lägenheten för att någon ska se att jag är hemma.., fortfarande!!!!!



Det tog mig mer än de där första tre månaderna att faktiskt inse att jag var sjuk, att jag inte var en kverulant, fuskare, vekling. Helena kämpade för mig,men åt fel håll tyckte jag....Jag ville jobba på...
Hon slet i sitt hår..MIA!!! Du är utbränd!!!!! (I tre år försökte hon STOPPA mig)
Innan jag bara brakade igenom det svarta golvet utan känslor!!!!


Jag ville verkligen jobba, trots att jag inte alls stod ut, och bara tanken på att sätta mig på bussen,tåget och åka till mina arbetsplatser gav mig hjärtklappning,ångest..illamående..svettningar...Sjukskrivningen var, för mig, ett absolut nödvändigt steg för att förstå att jag var sjuk och innan den insikten finns,
så fanns ingen möjlighet att förändra tillvaron så att man blir frisk.

Ja, när jag då faktiskt börjat förstå,men inte inse... att något var fel, att jag inte var lat och egennyttig som inte var på jobbet, vad hände då?


Inte mycket. Helena fixade så jag fick börja prata med en kurator!!!!Som i sin tur med A- post skickade en remiss till Psyk!! Ungefär 1½ ÅR  efter den där första läkarkontakten samt kurator träffarna som försökte ge mig en hög sömntabletter och ångestdämpade medeciner i kassar som jag inte ville ha samt sjukskrivningen jag skämdes över fick jag äntligten tid hos en psykoterapeut,


Innan så hade jag själv försökt att "friskförklara mig" en sommar medans jag var "sjuk" började arbeta halvtid. Jag skulle bli frisk....Jag ville verkligen tillbaks. Efter mindre än tre månader gick jag hem igen, förstod att det inte gick, att jag...helt enkelt inte kunde vara där, i den miljön, med de människorna och de förutsättningar som fanns. (Eller snarare inte fanns) Det var då jag fick HJÄLPEN från alla håll & kanter..Äntligen började alla förstå att jag var SJUK!!!!!


Jag kallade honom för "Dr BO" i mina blogg anteckningar - skämtsamt för att han skulle hjälpa mig att få ordning på mina lösa skruvar trodde han..Men han var BARA en psykolog...Själv sa jag till honom att du kommer inte att kunna hjälpa mig..Men du får gärna lyssna på mina dagliga problem som uppkommer så fort jag vaknar varje dag...Varje måndag månad ut & månad in knatade jag till DR BO på psykiatriska mottagningen...som en idiot med huvudet nerhängt...


Tänk om jag fått den hjälpen fortare... Varför ska man vara tvungen att vänta i 1½ år på en specialistl hjälp? Tänk om man gjorde likadant med hjärtinfarktpatienter?? Nu hjälpte DR Bo mig mer än mycket..
Jag fick prata av mig & genom mina blogg skriva av mig allt gammalt skit som inte hade ens skummat på min yta..Allt hade jag gömt under alla mina arbeten..år in & år ut!!!

Det är svårt att komma tillbaka när man varit borta länge. Det är svårt. Man behöver hjälp tillbaks, man behöver behandling när man är sjuk, det är inte tillräckligt med bara sjukskrivning, men man blir inte frisk UTAN sjukskrivning, no way!!.Jag blev sjuk av att min livssituation var komplicerad som jag trodde att jag kunde arbeta bort!!
Så fan heller....

Och nu sitter jag här....klämd mellan förnuftets branta klippa & vansinnets härliga bubbelbad...
med medeciner..ångest..ouppklarad mindfulness terapi som jag lyckades misslyckas med...strul med relationer & bråmogen tonåring med aspberger..En hund som behöver få komma UT...
Pengar som inte finns..En ny Man i mitt liv som jag är livrädd för,eftersom han verkar så "normal" gemfört med mina ex...Kan man verkligen känna ömhet & värme för mig??  Jag är ju bara en låda strul!!