Lite mer än bara några ord!!!!

Jag vet inte om det handlar om mindfulness eller mina tre tabletter varje dag (som jag mer än ofta alltid glömmer att ta) som får mig att "dampa" ner mig...














Eller ska det behöva ta 44 år innan jag kan ta mitt sans till en annan level?

Jag får inte längre nån bergodalbana "ner för värsta backen" känsla  så fort någon ovetandes/medvetandes sårar mig längre.. suckar i stället & tänker att personen inte förstår bättre under all vetande,
så ta för faaaan INTE ÅT DIG!!

Försöker att lära mig att acceptera att jag inte kan "göra minnen " på mitt vis med andra...
Utan vi pysslar vårt eget pussel vi själva gjort...kanske i bland tillsammans...i bland och allt för ofta själva.
Märker sorglöst att människan har gett upp & för att inte gå under valt att uppleva minne "all by my self"...

Det är för svårt att bryta sig igenom den låsta igenbommade dörren som människan
för länge sedan har slängt bort nyckeln till ....bankar bara sönder mina blodiga nävar för att ta mig igenom dörren som inte vill bli öppnad.forcera den med våld & tårar......
Tidigare så tog jag mitt begär,förhoppningar & drömmar sedan runt huset för att leta efter ett trasigt fönster som jag kunde klättra mig in i,för in skulle jag ....Nu ber jag snällt att personen skall öppna dörren ....
och själv släppa in mig....när det tiden passar ...Jag står lungt utanför & väntar...i regn & blåst..
Fryser jag så går jag...Och det är stort steg för mig!!!



"Livet är verkligen som ett pussel, men mina bitar passar aldrig in...
I stället för att lugnt och metodiskt lägga alla bitar på plats, så skarvar, hamrar  
filar jag söner bitarna för att de skall passa (som jag vill) i min egen jätte trasiga pussel
Som jag så fint till slut försökt limma ihop med förbundna ögon!”


Förmår inte att fälla flera tårar eller känna den totala smärtan när inget blir som jag vill längre…
Jag har börjat acceptera andra människor med alla deras trasiga kanter.
Har slutat (kanske) att maniskt, destruktivt känslomässigt att söka i varje hörn efter något
som inte finns och i stället se det som finns…



Jag dras till Dårarnas VIP - rum… Där känner jag mig trygg, eftersom vi alla känner igen oss...