Kunde inte somna i natt heller...

Försökte se mig trött på filmer..

läsa en gansk konstig men intressant bok om vikingatid & medeltiden sigtuna /

Mälaren på 1000 talet...

Somnade tillslut vid tre som vanligt,Men väcktes mitt i natten igen av Ozzys ylande. Han höll fullkomligt att pinka på sig...

Det var bara & trava ut mitt i natten i sovlinne,me pälsen...barfota i stövlarna.

Börjar trötta på detta jävla(ynkliga sjuka) liv..
Nu vill jag börja träna igen & få upp flåset,känna att magen & låren  försvinner ,vill hitta tillbaks till mig själv..Oki..i alla fall kroppsmässigt..ha.ha


Ligger i min säng..blänger på "exens sida" ..
ingen som ligger brevid mig & snarkar..buffar på mig för att jag klänger mig fast bakom deras ryggar så våra svett kletar fast våra kroppar till en sugpropp....tänk att alla har sagt samma sak i alla dessa år..

- mia,du trycker in mig i väggen,snart är jag inne hos din granne...


Det har hittills känst så ensamt...

MEN!!!


Börjar smått sorteta mina ex,samla dem i små mappar..

Hittills så har jag saknat dem..det goda som fanns i dem...

Nu känner jag att det är fan första gången som jag kännt mig fri...Ingen som får mig att gråta. känna  mig down...dålig..allt tjaffs..hårda ord...allt ont i magen känslan..oron..tvivlen..



Jag viskade för mig själv i mörkret..smekte väggen där "de" har legat med ansiktena tryckta mot väggen...och sa..

- Ni kan inte få mig att gråta igen...

Somnade så belåtet på mina ex sida av sängen..
kramade om kudden de alltid får låna av mig...

Gav dem en tanke...en sista tanke...