Näääe...Fan oxå..

Jens bjöd ut mig till sin lilla krypin..men jag kände..ähh..jag vet inte..
Kan inte förklara..La mig i badet ...låg i soffan & såg på en film...somnade...
Helena bjöd hem mig på middag .... Hörde på honom att han gärna ville att jag skulle dyka upp,
Det var jätte mysigt & se mina älsklingar stå & vänta på mig nedanflr rulltrappan..
Kändes varmt i hjärtat..


Så urmysig liten etta...LItet men gulligt...

När det var dax att sova så tog jag min "natt medicin" i syfte att INTE hålla Jens vaken med att snurra runt,fäktas osv..Men ..NÄE..

Då började myrorna springa i både ben & armar..Jag höll på & bli galen..for upp & ner från bäddsoffan säkert 10 gr & bara stod i "köket" & hoppade & fäktades med armarna..AS JOBBIGT!!!!

Slog på armar & ben som den värsta heroin pundaren på avtändning (man har väl sett på film hur de mår)

Tråkigast var nog endå att J reagerar så kraftigt ibland på det jag säger & tycker.. I går sa jag en sak som var i välment syfte med ton av lekfulhet,men han brände till & vart lack på 1 sekund..
Har all förståelse att han reagerade,det var kanske lite plumpt sagt av mig..Men det han sa tillsvars var som en rak höger & det var andra gången på mycket kort tid han lyckas såra mig ordentligt med sina ord....  Jag blev intresserad & lite smått förälskad i J för att han verkade förstå hur jag fungerade...Jag kände mig "bra" i hans närhet även då vi bara var vänner/bekantar..suckar..Jag kanske är lite
"tooo emotional"... Men..ja...det gjorde ont...

Varför är man så rädd?

Varje gång jag träffar någon är jag livrädd att få sitt hjärta totalsabbat..

 Eftersom man absolut inte vill bli sårad.

Vi har alla fått våra hjärtan krossade Jag grät, kände mig sviken, bedragen, var ledsen och väldigt ensam.

För varje gång jag träffar någon ny så verkar rädslan växa och bli större.

Vågar inte hoppas heller för jag  tänker att jag kanske kommer bli sårad och "det kommer vara så himla jobbigt att komma över det här också".

Varför är man så rädd för att bli sårad, och är det bättre att inte satsa något överhuvudtaget?

Det är fan så mycket lättare med fysiska sår, dom läker snabbare, men att återhämta sig från ett krossat hjärta, det är mycket svårare!

Jag vet inte riktigt vad jag tycker, visst, jag har extremt svårt att lita på folk. 

 Men å andra sidan, om man inte satsar så vinner man ju inget.