STÄNGT FÖR SEMESTER ;)

Iockmed alla elaka inlägg,förtal & smutskastning påhop & annat trams,så stänger JAG ner kommentarrutan en tid framöver då det INTE gagnar någon mer än elaka bittra idioter.

Så SKYLL Er själva!!

Jag tycker om att läsa era inlägg..Vad NI tycker om saker & ting...

Hur NI ser på min livssituation..Feeadback eller frågor..

Men elaka påhop & bara ren raseri  samt elaka tungor bjuder jag INTE på!

Behöver INTE påhop & rättvisningar hur

NI tycker att JAG borde göra,tänka eller vara...

Jag skriver om min vardag..

Eller hur min uppväxt har varit..

Hur jag med den kan ge andra det jag själv aldrig fick...eller saknade..

Eller se till så att mina nära & kära slipper utstå det jag fick genomlida ...

Hur det ter sig nu när jag snart blir sjukpensionär & försöker hitta nya vägar att leva på i min takt..Den nya takten...pulsen som ska slå långsammare så jag hinner med.....

Hur jag försöker LEVA,men alltid alltid måste ta tusen steg tillbaks

eftersom jag inte orkar vara som alla andra längre  ......

I takter jag oftast inte förstår mig på längre..

Jag trevar mig fram långsamt...när jag märker att shit det här går inte,då stannar jag till..backar... Som en liten rädd eremitkräfta..Tidigare bara blåste jag på i alla cylindrar & kunde springa över lik för att hinna fram först...Inget kunde stoppa mig ..När jag vart mamma så började ansvaren..

Att ta ansvar för sina handlingar..Lära mina barn vad ärlighet var..Att aldrig lova något man inte kunde hålla..Att se till så de aldrig behövde se allt skit jag fick se som barn...

Utan ge trygghet & det viktigaste..Att de kände sig trygga ...Att de kunde lita på mig..

Av detta har jag fått TRE underbara barn som är varma in i själen..

Hjälper & stöttar andra...ser hur andra mår...ger av sig själva & är aldrig självupptagna ,självgoda,bittra människor..

Jag har lyckats med det som MÅNGA föräldrar i dag INTE klarar av...

DET ÄR JAG STOLT ÖVER... MIG SJÄLV!!!

Nu ...ska jag ta hand om mig själv...Moa & mitt inre ljus som fladdrar för vinden...

Det går segt att vara "bra mamma" men jag lyckas kunna än så länge hålla isär mig..

Jag orkar fortfarande vara en bra mamma för Moa.Ge henne styrkan att få vara Moa.

Komma ur sin kartong & se livet i många vinklar...

Våga känna...Kunna känna....

Det är bara jag själv som behöver hjälp.

Det får jag av mina läkare & psykologer..vänner och mediciner

samt terapier av alla de slag...

DET är vad den här bloggen handlar om...