MoThErBitCh..: 18 juli 2010

söndag 18 juli 2010

Anonym sa...

Du skriver verkligen bra, man förstår hur jävla illa du känner och mår! Hur orkar du? Usch, varför är det som det är? Jag hade kramat och vyssat dig när du mådde som sämst, hade tagit dej i min famn och tröstat dig, hålt om dig och försökt fått dig att må bra... i alla fall bättre. Du behöver en vän, en lugn vän som du kan komma till när du inte mår bra. jag hoppas att du nu mår bättre nu, sov, va, må bra.

2010-07-18 21.26

Svar :

Tack...men jag har ingen som tröstar.... så jag fick trösta mig själv... som alltid....som vanligt...
Men tack för din omtanke..Den värmde...*behövligt...

Vaknade nyss UPP från en kaotisk helg... för en rutten människa som mig...

Det var det jobbigaste jag vart med om på mycket länge...

...Den här migränen attacken nockade mig totalt...
Trodde jag klarade mig eftersom jag fixade fredagen med bravur..
Var hemma hos min lilla väninna & drack ett glas rött & tre mojitos sedan åkte vi in för att se på Jens på Engelen..Sedan kommer jag ihåg svaga minnen om Harry B James, och att jag träffade på min bäste killpolare Jimmy som flyttat hem från Thailand..och som var på Ankaret & prompt skulle ha med mig på efter fest...

Väl där började jag få ont i skallen...sov i en soffa skafis med Jimmy innan han la sig på golvet...
På förmiddagen svettig med jordens migrän försökte jag ta mig hem utan att hoppa av & spy i nån soptunna..

När jag kom på Centralens perrong ser jag Blomman & jag bara tänkte NEJ!!!!!
Det var det jobbigaste jag vart med om på mycket länge...Tänkte på honom senast i förrgår...
och så kommer han där...med sin cola i handen & jeansjackan över armen...som alltid...
Men han såg mig & det var så fruktansvärt jobbigt att sitta där..svettig..fet..svullen ...illamående & spydoftande andedräkt från natten... Han pratade på om hur lycklig han var...Han såg så där fräsh ut.....så jag bara ville börja gråta ..Kände mig så liten...obekväm...Jag som tidigare växte i hans ögon..Han lyfte mig över molnen så jag kunde klappa stjärnorna...Innan han bröt ner mig till ingenting av inget....

Jag har så blandade känslor..det första som for igenom mig var en stolthet & värme för att han mådde så bra..
Han berättade hur underbart det var att få stå på scenen igen & jag visste det redan då jag fick veta att han skulle lira..Jag visste så väl vad han kände....

Samtidigt som jag kände..

Fan..Du ska ju krypa i sitt eget helvette som du satte mig i.....Ja...det var verkligen blandade känslor...

Han såg så oförskämt lycklig & nyförälskad ut...Han var väldigt "politoed "mot mig som om jag var en gammal bekant från förr...Inte som kvinnan i hans liv en gång.....Jag var meningen med livet sa han alltid förut...
innan han hatade mig med all sin kraft han kunde hitta...
Som gjorde mig illa både fysiskt & psykiskt....för att kärleken inte fanns längre i hans hjärta ...

Jag kräktes så fort jag kom av tåget för att allt bara kom över mig.....
skakade som ett asplöv & mådde just då inte alls bra... Jag letade efter något i hans blick..men jag fanns inte kvar...Han raderade mig för väldigt länge sedan... 8 år är en lång tid & fortfarande tänker jag på honom...
När allt var bra..När jag var meningen med livet..som fick honom att se färger & inte bara allt i svart & vitt...
som han alltid sa.. - Mia,jag älskar din hjärna...

Jag spydde som en gris när jag kom innan för dörren...skakade & kände olust samt migränen som bankade ut ena ögat kändes det som...Sedan sov jag i 2 dygn..Jag var inte bakis...nog mer migränen & mötet med mannen som friade till mig....en sommar framför D.A.D...på SRF för många många år sedan...

Det blev ingen pool fest för mig hos underbara AT...Jag hade laddat till hundra för detta....
Antingen är det min medicin samt migränen som gjorde att jag vart så "onykter" i fredags...men jag drack verkligen inte mycket.,Hade inga pengar att gå ut för..Det var min väninna Alex som bjöd mig på en öl & senare på ankaret fick jag en sån där god äppelkaka med vaniljsås & kanel drink..Tha´s it....