I lördags ..ja..det var en hemskt dygn..


Det som skulle bli mysigt & roligt trasades totalt sönder i små smulor av återuppväckta nergrävda minnen..

Åkte hem till pappa för att grilla..Solen stekte & hela huset han bor i fullkomligt ångade ..
Jag försökte fixa korsdrag,men han vart bara förbannad när det "råkade " fläkta lite..

Jag kom på iden att ringa efter mamma...som slängde sig i sin färdtjänst & kom över ...

HELT PLÖTSLIGT VART VI Familjen Lundkvist igen..

Det blev ett klimax ..väggar som flyttades..minnen med smärta som fullkomligt grävde sig upp från jorden ur sina gamla gravar....Tiden STANNADE & allt var som för 35 år sedan..
Jag var lilla Mia som bara var i vägen..Inte vatten värd..Inte kunde tänka..  det som i början var en mysig grill efm i solens tecken,förvandlades till ett rent gammalt helvette ,Jag fick panik så många gånger så jag tog långa promenader med ozzy runt bland husen..Så fort jag närmade mig pappas hus hörde man hur de satt,drack öl & pratade om gamla minnen...så hela grannskapet hörde...


Pappa blev som förbytt..

Han satt där (med ölen i sin hand) mamma satt som när jag var liten...minns hennes nervösa kropps-ticks som åter igen visade sig & jag genast kände i gen..Fötterna som såg ut som hon spelade på en kyrkorgel..trampandes oroliga ner i marken.....såg även vart jag fått mina "hålla igen mina händer ihop så hårt det går"..Pappa satt & skrockade om vilka brudar han "satte" på medans han var gift med mamma ...

Såg mammas blick...smärtsamma minnen hon försökt förlåta..satt han som en övergödd kung
& skrattade /biktade sig....

Mig var han på hela tiden...så fort jag gjorde något så "högg han" Inget jag gjorde var ok..

- va fan..eru dum i huvudet..
- va fan tänker du med?
- så där kan du väl för i hellvette inte göra,flytta på re..
- du kan ju för fan inte nånting,vad ere med dig..


Mamma viskade med vädjande ögon när pappa var inne i huset..
- ser du nu Mia,allt är inte bara mitt fel att du är som du är....

Och hela min vägg jag försökt att bygga upp för att bli den jag är i dag..raserades..

I min förtvivlan upptäckte jag att jag hade inte bara min mamma att "tacka för min uppväxt"
Jag kunde även tacka min pappa för all smärta jag känner i mitt bröst...

Ännu mindre förstår jag hur i helvette jag kunde överleva....
Just denna gången var mamma på min sida..Men minnena river...bankar..slår mig på ryggen
då de båda var i mot mig..ett stackars litet barn som bara ville bli älskad....a
v sina föräldrar som var så uppe i att vara tillsammans & jag var bara i vägen...

De satt & skrockade över hur dumma de var som lämnade mig ensam på nätterna när de gick på krogen..
att vilken tur att jag hade vår arme´hund, schäfern Kåra som tog hand om mig...

Jag satt där...vuxen kvinna...såg på mina föräldrar...som fortfarande inte hade en aning om vad de hade gjort mot  mig under min barndom....Jag satt i solen & i tanken klappade jag mig själv på kinden och viskade i mitt öra..

- mia..vilken duktig flicka du varit,som klarat dig så bra...som stöttat & hjälpt dig själv när du var så totalt överlämnad till två självupptagna människor..


Jag vet att om jag inte hade haft min moster med familj som ställde upp,tog hand om mig...så hade jag nog aldrig orkat...de gav mig regler,normer..uppfostran...men jag var aldrig lycklig..hela tiden kände jag mig i vägen för även där gjorde jag allting fel,eftersom jag inte visste bättre & fick ta konsekvenserna för mitt ovetande...men örfilar & nypningar av min moster...men hellre det än att behöva vara ensam hemma som jag för det mesta var när jag var hos mamma & pappa...





Pappa ville nu ha sin gamla familj samlad..mamma,jag & han..


Han ville att vi skulle sova över...Jag skulle ta Mzzzz rum..Mamma skulle ta bäddsoffan....
Sedan gjorde han som alltid (förr i tiden) ...satte sig framför tv´n för att se på fotbollen på tredje våningsplanet & mamma & jag satt som två små möss nere i köket....

Mamma sa..- Mia..jag kan inte,jag orkar inte ..jag måste hem...

Vi samlade ihop våra saker som vi gjort så många gånger tidigare...men när jag var mindre..vi smög...mamma ringde efter en taxi..vi sa snabbt hej då till pappa.. när vi väntade på taxin var vi så stirriga,så jag glömde påsarna kvar på pappas framsida av huset...

Jag hade sådan panik så jag bad taxi chauffören stanna så jag kunde hoppa ur för att ta en promenad hem...

Mamma ringde mig så fort hon kom hem..men jag orkade inte prata..

Natten var hemsk...Jag kunde inte sova i min egen säng..Jag försökte sova i soffan...men paniken var för stor...la mig i Moas säng..somnade vaknade..svettades...grät...om vart annat.....fick ställa mig upp ibland för att dra upp bäddmadrassen som hamnat i golvet av mitt snurrande....
Ozzy låg nedanför sängen & vakade mig..Han lämnade mig inte en sekund...Inte ens när jag gick på toaletten under natten....



I går ringde min far...




Jag trodde i min enfaldhet att han skulle be om förlåt..

När jag berättade (inte ens hälften av det han sa el hade gjort dagen innan ) så vart han förbannad.

Han ville inte ha med mig att göra längre .... Jag kände mig hotad (som vanligt)


"Nej snälla..gå inte..jag förlåter dig...det var mitt fel att du vart arg på mig...snälla pappa ..
.jag älskar dig...."



Men den här gången sa jag inte det..Jag sa...Ok pappa..lycka till med allt & ta hand om dig...sedan la jag på...& när tomheten kom forsande som en tidsvåg mot mig SKREK jag mellan tänderna..MINDFULNESS!!!!!!

Satte handen mot ingenting...viskade ..fräste..mindfulness om & om igen
tills vågen av smärta avtog & stillade sig...


Sedan träffade jag upp Helena & några vänner som jag tog med ner till Ulriksdals slott & badade..

Jag var totalt tom i hela mig....

Nu förstår jag varför jag väljer..de män jag haft & har i mitt liv..varför jag förlåter...varför jag om & om igen tar tillbaks dem..ber dem...vädjar.. Jag ber dem om pappas förlåtelse & kärlek...jag vill att allt ska bli bra..nångång....


.Jag känner inte igen något annat.....
Bara jag kan byta detta mönster....
detta smärtsamma liv jag lever i....