Anonym sa...


Jag tycker inte synd om dig. Du vet vad du har, du vet vad du får. Du väljer det själv. Klart han kan knulla andra. Han vill ju inte ha dig och visar det klart och du krälar ändå efter honom. Du har gett honom fripasset att göra vad han vill, när han vill.....När ska du fatta att han inte vill ha dig?

Svar :

 
Det är synd om mig för att jag är så liten & svag..Som inte orkar vara ensam,som tar vad jag (inte ens får)..
Som låter mig förnedras i andras & i mina barns ögon...Du ska bara veta hur jobbigt det är att vara JAG!!
 
Ja..Jag är fullkomligt medveten om mitt liv..vad jag (måste) välja för att slippa så mycket mer smärta...
Att inte orka kämpa för MINA rättigheter....Att inse mina begränsningar & insupa vidriga kallsupar av den totala egenskapen av att jag låter mig behandlas på det vidrigaste sätt man kan tänka sig..självfönedring...
 
Att göra som jag brukar...slita sönder mig själv ... Jag har blivit hyper känslig för varje skiftingar..blickar...rösten..rörelser..försöker desperat dölja mina rädslor..vill inte ta åt mig,men jag gör det..som en paranoid ynklig parasit..
 
 
 
Jag söker desperat efter själsgemenskapen... i alla mina relationer..
att veta vad den andra vill,vad den andra behöver och förmågan att kunna ge det...
Där tror jag att jag kan finna lugnet...säkerheten..troheten & fullkomligheten...
Att vika undan har ALDRIG handlat om konflikträdsla,utan mer om min egen självkänsla..

Vad jag är värd eller inte .
Jag har alltid kunnat stå upp & försvarat andra men låter mig själv utnyttjas vilket har med min egna självförakt jag bär med mig...En snevriden ansvarskänsla...


 
Jag är inte rädd för att erkänna eller att säga i från.. men samtidigt i min styrka av att veta vad som är rätt
och fel försvinner min grund till att orka fullfölja de rätta stegen....
 
Ja jag är miserabel..med en glimt av ironi & falskspel som jag utsätter mig själv för...
 
En rysk roulett....
 

Jag älskar folktomma gator tidigt på morgonen när jag vandrar hem från mitt dåvarande natt jobb...

I vilket årstid det en är..

Jag njuter lika mycket av spöregn i november.

Eller de högar av vackra färger i hösten & den klara luften som rensar mina lungor...

Den kolsvarta himmel .. knastret under fötterna när det är vinter ute..iskyla & snöstorm..

Den ljusa grönskan under försommaren som ger mig total ångest för att jag vet att nu blir det sommar

& alla ska vara lyckliga,nykära & träffas & ha roligt under ett parasoll på nån häftig uteservering..

Jag njuter ofantligt mycket  mer av dessa ljumma sommar vindarna som far genom min lägenhet 

 omsveper min sargade själ  i Juli..

Tystnaden i mitt hus när alla är på semester...

Den röda oranga solen på kvällarna som sänker sig över vattnet i augusti månad...

Under många långa tider i många år är det de timmarna som jag levt för,

De timmarna jag tankar upp enegin så att jag ska orka med alla människor

som resten av dygnet har med sig....all by my self...

Men inte längre...