tomheten rider in i mitt mörker.jag känner så mycket så jag måste stänga av..inte tänka,inte se..bara finnas..om ens det..

kan hälla i mig mängder med tabletter & sprit..ha mina barn här..laga middag tillsammans,se på film i hop.sitta & massera varandras fötter i soffan till en skräckis med min ena dotter,men jag känner ingenting...ingenting alls..så jag varndra här på jorden ren som snö....för jag känner ingenting endå.

det känns som jag har bommul i öronen..vadd runt min själ...
såren i min själ har börjat vara sig & spricker upp...smärtan är så oändligt smärtsam,så jag väljer att inget känna alls...tårar kan rinna från min svullna ögon..min mun är helöppen men det kommer inte ut något ljud..kväver mitt innersta rum... drunknar i mina mardrömmar...kräks upp luft,för att jag förmodligen andas in för mycket ångest i stället för ingenting alls.. snubblar runt som en fullgubbe för jag ser inte golvet för mina tårar..

telefonen är avlagd...orkar inte ha kontakt med omvärlden...kom inte ens i väg på mindfulness terapin..
sover dygnet runt..lever med larmet på mobilen..läser 2 böcker per dygn...ett kapitell...sover..vaknar..läser igen...somnar...vaknar känner att under bomullen & vaddet finns all den smärta som vill explodera ut i olika hysteriska färger..men jag bara öppnar munnen & ut kommer ingenting....läser igen...och sover...för jag är rädd att känna..känna det jag alltid har känt...

saknad av ....ingenting....och allt ....allt som jag drömmer om...allt som alla andra verkar ha...all kärlek man kan få & ge......njuta av en annan mäniska..få känna sig älskad för den man är...och få älska någon som bara jag kan....men jag får inte...varje gång jag tror att,nu...nu e´det väl endå min tur...är han till för mig...bara mig...jag t.o.m tackade Gud en gång för att han givit mig mannen i mitt liv...monstret..demonen...hataren..
efter det bad jag aldrig mer om kärlek....det finns ingen kärlek..bara förälskelse & kåthet...attration & fulhet.lögner,trams & otroheter..kalla ord & egotrippade människor som låtsas vara något de aldrig är...

har förstört min nyfunna vänskap med micke eftersom jag var en demon i helgen...han om nån borde veta hur jag är,men han har glömt & sprang skräckslaget i väg i sin tystnad...

jag gräver min egen grav för att jag ingenting annat kan...

saknar det blåa turkosa havet i Thailand..varanerna...syrsorna...fiskarna....där får jag frid i själen & tänker ingenting...ingenting alls....









blir fortfarande bombaderad av sms av skrots sjuka morsa..att hon inte slutar...hon skriver ÅT Skrot.varför i hela jävla friden blandar han in sin morsa som bor i blekinge & som han dessutom avskyr...