Vet INTE riktigt hur jag ska må i dag??

Vaknade tidigt med en oro....















Börjar mer & mer känna en obehaglig tomhet.
Vaför är vi inte lyckliga fåntrattar som inte får nog av varandra....





Varför går vi bara på tomgång??



Bara för att man laddar ...bråkar & tjivas för att lära känna varandra...
rasar ur sig en massa skit & får en  halleluja feeling efterråt,så funkar inte det endå..


Det är ju Nu först som vi är varandra in på livet..
Varför inte ha kul...Göra roliga minnen & va  nykära i varandra...
Det är som om han "straffar" mig för att jag säger & tycker olika som han..

Vi hade kemi...
Nu känns det mer som om vi bråkar för att sätta dit den andra...








Jag VET att jag ialla fall verkligen försöker,men det är som om han redan har gett upp men finns kvar endå bara för att....


Han är otrevlig...hård i ton...biter i från...gnäller på oss här hemma för småsaker...tjatar & har sönder mina saker..som betyder så mycket för mig...Hur kan man ta fram en sax & "bara" klippa av en data kabel som är borrad & dragen genom hela lägenheten,slå sönder badrums bordet & toalett hängaren...dra ner från taket min fina glas lampa så hela sovrummet blir fullt av glas..ha sönder mina jeans med röd målarfärg...& inte en enda grej har han bett om förlåtelse för..




Han tycker väl att det är rätt åt mig...men för vad??
Vad jag än säger el gör så är allt bevisligen bara fel..


Han hugger...är på dåligt humör all the time..gnäller på oss...är aldrig nöjd med det vi gör...
Han säger att han mår dåligt.Inte är sig själv lkängre..Att han får "tippa på tå" här hemma..

När det är han som sitter & spelar trummor på saker som låter med trummpinnar...
...groowlar all the time,spelar luft gura & drums....håller takten med tänderna...sitter framför datorn ...
eller på dass....spyr typ,om jag pratar musik stilar...olika former...bara för att det INTE är Dödsmetall jag pratar om...

Om Moa & jag sjunger stämmor eller jag låter när jag äter nåt gott så skriker han...gapar & blir föbannad...

Det är Vi som måste trippa på tå....



Vad är det jag har gjort för fel?

Man är alltid två när man bråkar...så vi har lika mycket skuld till bråken som varit..
Äkta kärlek är när man älskar varandras fel & brister,står pall & visar att det är oki att inte vara
"precis som du"......

Kan inte minnas när han sa sist att han älskade mig....
eller förförde mig med heta kyssar ...














Jag kan heller inte minnas hur hans beröringar känns då han inte tar "på mig" längre....
Det är som om han vill att jag ska vara ledsen...sårad & öm i själen..
Så fort jag får lite energi,så hugger han av med fräna ord eller tjaffs..



Förstår inte varför han ens är kvar,när han visar med alla sinnen att han inte älskar mig längre.....






Alla har vi nog erfarenheter av folk som dömer,pratar illa och sprider elaka rykten..
Det är tragiskt..Alla har ju rätten att få bli accepterade för dem de är!


Var istället stolt över att vara just den du är och våga stå för det!!
Är det någon som har något emot det så är det DERAS problem!