Jag näms i en väns BLOGG!!!

Thats what its all about oktober 28, 2009, 10:28 Sparat under: Vanliga inlägg

Min kompis Mia har fattat vad bloggning går ut på. Hon är helt öppen med sina känslor, vad som sker i hennes liv och hur hon mår. Eftersom hon valt att skapa en blogg som bygger på hennes känslomässiga liv och sedan står där på barrikaden med allt svart och smutsigt som ett öppet sår på sitt bröst synligt för alla, det var väl det som var tanken från början, -att vara ärlig och våga stå för sin sak? De flesta bloggar idag handlar om tex mode, märk väl att de som skriver om modet oftast inte har något med saken att göra utan kopierar friskt från någon blaska som har en informativ hemsida. Sedan handlar det om kändisar, även det kopierat från någon sida som dryper av skvaller och förtal. Sedan har vi dem som bara klagar på allt och alla, tar med Youtube klipp och hänvisar till vad som stod i gårdagens Aftonblad. Tråkigt. Tjatigt. Framförallt opersonligt. Men inte Mia. Hon står där och stampar med foten i marken och vill att alla ska lyssna, ibland glömmer människor nämligen bort det, vana att dömma på förhand utan att egentligen se. Jag gillar framför allt de s.k bloggare som ska vara så pretto, så felfria tydligen ha så bra och fin karaktär – enligt de själva. Drar mig till minnes min ex-pojkväns nya tjej som bara älskade att förtala mig och en av mina bästa vänner (som hon dessutom inte träffat på över ett år). Det gick så långt att jag fick gå ut offentligt för att få henne att fatta att skitsnack tar dig ingenstans, speciellt då det bara är rent förtal som om jag inte minns fel är brottsligt. Det hela slutade med att hon kröp undan och gjorde sin blogg privat för alla, nu då läsare runt om börjat engagera sig. Hon skulle istället stått på sig, skrivit mer om SITT EGET liv och mindre om andras. Mia däremot skriver bara om sig själv och de som aktivt finns i hennes liv, de som har BETYDELSE. Trots att den ibland kan verka lite avig, ogenomtänkt och ibland med hissnande privat information så älskar jag den. Keep up the good work! För det var väl det som var grejen med bloggar. Som en privat dagboks ärlighet som vi fått ynnesten att blicka in i….. http://rockabillymama.wordpress.com/2009/10/28/thats-what-its-all-about/#comment-69 -------------------------------- Men jag blir ju bara så förbannat glad.. Tack A.T för dina fina ord.. Mia Puss ;)

Jag vart älskad att HATAS!!!

I takt med mina galna bloggar jag haft & har,så har jag fått smaka på de anonyma mobbarnas dunkla hat och kladdiga kommentarer.
Jag har släckt ner kommentarerna i bland..
Tycker det är en märklig demokratisk rättighet att anonymt sitta bakom sitt förbannade tangenbord och hata en människa som står där med sitt ansikte och sitt namn, med hela sitt liv. Jag har ändå fortsatt blogga.
Varför ska jag lämna över det mediala rummet till fånarna,
till mobbarna, till idiotin....

Nåväl...Jag finns...står för mina tabbar & det konstiga liv jag försöker leva...Känner att jag har i grunden blivit en annan människa sedan jag härjade runt ,skrivit av mig om mitt liv...och försökt "hitta mig" till en bätrre plats i den här världen.Min första "blogg" finns kvar,men där & då slängde jag bara in mina tankar när jag var sårad av något stycke Man jag hade förlorat...


Min första riktiga blogg hade jag inne på gaybloggen..Hanky..
nästan ett år levererade jag onska.hat..gammla minnen från barndomen.bilder..mina sjukaste tankar & vilket skriveri & ståhej det vart..
http://motherbitch.blogg.se/
Jag vart älskad att HATAS!!!
De ägnade sina liv åt förfölja, håna mig och min familj.

Jag tog strid på bloggen för undersköterskor, mot Försäkringskassan,mot demonerna i mitt inre...Jag skar ut mitt allraste heligast & visade upp min "sjukdom"...mitt ras...mitt förfall,men endå hur jag lyckades överleva... Det är ungefär lika obehagligt som det är obegripligt.

Vad har jag då gjort för att dra på mig allt detta hat?

Jag har varit tydlig med min mänsklighet, med min inkonsekvens.
Jag har varit tydlig i text med mina drömmar, min svaghet, mina förluster, min sorg, min längtan ..min tröstlöshet och jag har varit tydlig i min vrede över orättvisor.

Jag har hela tiden varit tydlig med mina drömmar om att skrivandet ska vara en sorts frizon i livet, Ska jag straffas för min visade svaghet.

Skrivandet är en helig nyckel till allting.

Så...mitt beslut ( efter många önskningar...är att jag ska publicera
mina tankar...ord ifrån mig.. )


Vilket raseri det kommer att bli...eller INTE!!!