THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES

torsdag 7 januari 2010

Sinnesfrid kommer av förnyelse...

Frid i sinnet eller sinnesfrid, Vad kan väl vara högre än det??
Om orsaken till min upprördhet och dess lösning var utanför mitt sinne,
så skulle jag faktiskt inte ha någon makt att ändra mitt sinnestillstånd.
Så är det bara...

Jag märker hur Mindfulness sitter i bakhuvudet...som stoppar mitt mat & godis bergär
& saknaden av tomheten av Skrotnisse...Ja..jag vet att han e´helt fucked upp
men De som känner mig VET hur jag är...Har så svårt för avsked...spelar ingen roll tidigare hur elak personen var..jag kunde inte inse mitt bästa,utan saknade det som hade vart bra...även om det inte fanns något kvar av det heller...men nu märker jag att jag tänker inte ens på honom...jag myser av att inte behöva ha ont i magen..vara ledsen.känna mig sårad...rädd för att göra fel...rädd för att bli ledsen..rädd för att finnas till.. Jag lever,därför finns jag!!!

Mitt "nya" liv distraherar mitt sinne och avlededer det från att se inåt.
Som ett första steg för att släppa taget om all upprördhet
så vill jag se i mitt sinne vad jag trodde var utanför det.


Vad jag tror är orsaken till min upprördhet är

inte alls orsaken. Valet att bli upprörd är ett val att inte se orsaken,

Sinnesfrid är ett beslut i nuet som jag väljer JUST NU!
Skuld och rädsla för konsekvenser verkade endast va möjligt för att jag var fast besluten
att hålla fast vid en tro på orsak i det förflutna.
Jag släpper taget om det förflutna & öppnar mitt sinne för nuet.

Jag är frikänd och oskyldig.



”Orsaken till min upprördhet var endast en obestridd övertygelse och ett beslut i mitt sinne
över att jag inte kunde vara/leva ensam...vet nu att jag aldrig mer kommer att kunna dela mitt liv med en annan Man..Jag har insett att jag måste leva själv,för att finna den frid jag så länge har letat & sökt efter hos andra”.



2 En liten kråka!:

katja sa...

Älskar att läsa din blogg,samtidigt som jag tänker på dig o våndas med dig.Känner igen mig i så mycket. Dras man till en viss typ? Varför ? Varför fortsätter man/jag att träffa ,umgås med de som INTE gör mig trygg?
Säg till om du hittar svaret tack! jag börjar lära mig men då blir man väldigt ensam. Ska man stå ut o stå ut? Kanske! Kram på dig iaf

MotherBitch sa...

man måste tuvärr välja...det är det som jag insett nu....smärtsamt..,men jag mår bäst av att vara ensam..då kan ingen förstöra min lilla trygghet..ingen kan få mig att vackla...

Träffade en äldre kvinna på mindfulness kursen..Hon hade gett upp sina barn & man.vänner,för många år sedan..ja allt eftersom hon inte kunde behärska situationen..Hon missförstod alltid dem & de henne..det var alltid konflikter & osämga...alltid slutade det med at någon i hennes omgivning eller hon själv var grymt sårad..& till sist gav hon upp..
Nu mår hon bättre,men är väldigt ensam...

En tragisk historia på en vacker kvinna...